Vägen till frihet. Eller i alla fall ett mc-kort, så småningom..

Efter många års smådrömmande, fick jag ett, (av många) infall. Jag SKA ta mc-kort. Och när jag får ett infall, då är det bara för familjen att gilla läget.
Som tur är, kör min bästis hoj, likaså min man M och även min granntant. Granntanten hejar ivrigt på och lånar ut sin lilla 500 så jag åtminstone får testa att köra något lite vassare än moped, som jag senaste körde för sisådär en 20 år sedan. Både granntanta och jag själv konstaterade att det gick över förväntan. Inte ett kärringstop!
Sa till M att nu SKA frun köpa en hoj.
-Nä, ta kortet först, sa han.
-Jaha, så jag ska CYKLA mig till ett körkort tycker du?!
Tre veckor senare, står en Honda Shadow 600 i garaget….det var 2011.
Många mil senare, både i stan, i kortege, mc-resor och en Hojträff, så närmar jag mig målet. Tack vare M, bästis, granntanten, pappa och numera även en rutinerad HD-åkande städtant som handledare, känner jag mig trygg i att jag nog oxå kan ta frihets, f’låt, mc-kortet. Riskettan, risktvåan och kunskapsprovet är avklarade. 2015 är året som körkortet ska tas.

SHARE